cookiegirl

Diskriminering och mobbning har funnits i alla tider. Det ligger antagligen i människans natur att göra andra till åtlöje för att själv få högre status. På 1600-talet anklagade man t.ex. enskilda kvinnor för att vara häxor och ha olika övernaturliga egenskaper. Detta gjorde man trots att man inte hade några bevis på att det skulle vara sant. Alltihop var bara falska argument som hittades på av människor. Dessa människor kände antagligen att de mådde bättre av att utse oskyldiga personer för att vara onormala och inte ha något värde. På den tiden tänkte inte folk på ett vetenskapligt sätt, och jag tror att offrena till slut trodde på det de fick höra om sig själva. De trodde helt enkelt att de verkligen var missfoster utan något värde. Kränkningarna resulterade i att man hade häxbål där kvinnorna brändes till döds.
Ett annat historiskt exempel på diskriminering är antisemitismen. Judar har ända sedan de blev judar, också varit samhällets syndabockar. Det började långt innan Andra Världskriget. Man skyllde alltid på judarna, allting var deras fel. De blev förföljda och anklagade för brått som de inte begått. Till slut gick det över gränsen, under Förintelsens tid, då Hitler öppnade koncentrationslägren för att utrota alla judar i hela världen. Det pågick under några år, men till slut vågade människor runt omkring säga ifrån och stoppa det förfärliga som skedde. Det tog alltså väldigt lång tid innan någon överhuvudtaget gjorde motstånd.

Att visa att diskriminering är oacceptabelt var just det jag ville komma till. Det är nödvändigt att sätta stopp för det precis när det har börjat förekomma, eftersom det annars ofta går alldeles för långt. Så långt att människor t.o.m. dör utav det. Om alla är observanta och inte blundar för kränkningarna, så vet jag att vi kan förebygga det.
Ett mindre exempel på mobbning är när min nästkusin J blev överfallen och misshandlad i skolan. Han går i sjuan nu och är med i en specialgrupp eftersom han behöver extra stöd i skolarbetet.
I samma specialgrupp går en annan kille som är väldigt okoncentrerad och busig. Det var han som gav sig på J och anledningen till varför han gjorde det var p.g.a. att han tyckte att J var annorlunda, konstig och inte som alla andra. J blev väldigt kränkt och rädd av detta. Han berättade om det för sin mamma, som ringde direkt till skolan och anmälde det. Jag tycker det var otroligt bra gjort av både J, som vågade tala om det, och av hans mamma som vågade säga ifrån direkt. Om man blir utsatt för diskriminering är det viktigt att visa att det absolut inte är OK.
Om jag hade varit J eller hans mamma hade jag gjort precis samma sak. Jag är lyckligt lottad som har undgått sådan grov diskriminering hittills i mitt liv, men det kan mycket väl hända i framtiden.  Nästan varje dag upplever jag dock att folk använder sig av olika härskartekniker, men eftersom det är så vanligt så är det också svårt att observera det och ta tag i det. Vi borde bli bättre på att förebygga all form av diskriminering då det är det enda sättet att stoppa det.